"Det är svårt att säga när jag förstod att hon var bortom all räddning. Eller snarare: när jag vågade medge att jag visste det. [...] Man vet det, med alla till hand stående förmodanden vet man det, fast man vill inte veta det säkert än, som med ett brev man inte vågat öppna. [...] Och det är en annan sak också. Frågan om språket, frågan om möjligheten att meddela sig. Man vet, men man vet inte hur man ska säga det. Tungan nuddar förgäves vid gommen. Alla ord man stöter på verkar lånade, otillräckliga. Det finns inget "liknande" att relatera till. Inga exempel att följa. [...] Så det var allt, tänker tanken i mig. Det här är det värsta som kunde hända och nu håller det på att ske. Där, bakom mig, dör vårt barn. Snart är hon borta för alltid. Jag visste det, men jag kände det inte. Jag kände ingenting. En sten hade jag blivit, jag kunde bara krossa eller krossas."Den holländske författaren P. F. Thomése förkrossas av sorg då han mister sin lilla dotter. Hans liv omkullkastas fullständigt och mening måste återskapas. Han hamnar i ett slags språkligt tomrum. För att bearbeta sorgen och behålla henne levande i minnet är han tvungen att upptäcka nya delar av språket ett annat, nytt språk. Där, i dessa ord, kan hon finnas kvar. Skuggbarn handlar om strävan efter de orden och blir till en sorgesång och hyllning till ett dött barn. Skuggbarn gavs först ut i en begränsad upplaga i Nederländerna 2002. Men mun-till-mun-metoden gav snabbt boken ett rykte, inte minst bland kritiker, och författaren insåg att han inte var färdig med berättelsen vilket resulterade i denna förlängda version som nu utkommer i tiotalet länder.P. F. Thomése (f. 1958) debuterade 1991 och har sedan dess skrivit kritikerrosade och prisbelönta romaner och noveller. Skuggbarn är hans sjätte bok och den första som översätts till svenska.Orig titel: SchaduwkindÖvers: Joakim Sundström