Diktsamlingens huvudtema är att vara ung kvinna i Göteborg i samtiden, att brottas med alkohol och kärleksmissbruk, att ramla alla gator fram och att försöka navigera sig själv ur det. Det är ett vittnesmål (eller vittnessaga som jag valt att kalla det) om staden Göteborg, som blivit så romantiserad av tidigare musiker och poeter. Och viljan är att porträttera staden som en plats för det verkliga livet som utspelar sig för alla dagen efter man ramlat runt på Andra Långgatan. Att slå hål på Göteborgsromantiken som kom med Håkan Hellström. Det är dags att dåliga gatan ska ställas till svars och se dagsljuset. Det är en saga om ungdom och längtan, att växa upp och våga tar farväl av det destruktiva som drar i en så. Detta är ingen kärlekssång, utan ett vittnesmål om staden där vi levde.