Cornelis Vreeswijk var som sina visor - frodig, fräck, vemodig, sinnlig, iakttagande, deltagande. Varhelst han drog fram genom sitt korta men händelserika liv råkade han in i äventyrligheter. Han var en Cyrano, en fjärde musketör men också en Don Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden. Han fäktade tappert mot fiender och fogdar, verkliga som inbillade, och alltid tog han de svagas och utstöttas parti i ett samhälle som alltmer hårdnade. Hans poesi spränger sig genom asfalten. Cornelis blev en stor vispoet, en Bellmans och Evert Taubes like.


Oscar Hedlund berättar historien om Cornelis och hans fantastiska liv. Det är en framgångssaga utan like men med många dramatiska inslag. Åren som gått sedan hans bortgång har gett nya perspektiv.

Cornelis var en långt mer sammansatt och nyanserad människa än vad skandalskriverierna om honom gjorde honom till. De som kände honom, hans familj liksom vänner och medmusikanter, bidrar till att nu ge en verkligare bild av Cornelis Vreeswijk.