Alldeles i början av 1900-talet introducerade fem författare från Sundsvall och Härnösand en ny gestaltningsmodell som gjorde fiktion av verkliga personer och livssituationer på verkliga gator i verkliga städer. Den litterära texten fick en ny huvudfunktion: den
inriktades på att visa individernas sociala strategier mer än på att berätta intrigstarka historier. De fem författare gjorde alltså vad Marcel Proust, Virgina Woolf, Sherwood Anderson med flera gjorde ute i stora världen: de gjorde litteraturen modernt synkron i stället för traditionellt diakron.

Modellen kan beskrivas som en fiktiv stad som exakt kopierar Sundsvall eller Härnösand, centralorter i Sveriges på den tiden mest expansiva tillväxtregion. De ritades fram från skrivbordet av tidens modearkitekter och blev pompös stenstadsrekvisita för de livsdramer som utspelades där av inflyttare från världens alla hörn med de mest olikartade värdemöster.

I "Den osynliga staden" möter vi några av Sveriges främsta författare och deras försök att tolka och beskriva den nya tiden; Olof Högberg, Ludvig Nordström, Bertil Malmberg, Birger Sjödin, Karl Östman, Lars Ahlin med flera.

"Torell har åstadkommit en mycket inspirerad och välformulerad bok, som förtjänar den litteraturläsande
allmähetens uppmärsamhet, därför att den med stort allvar och intelligens resonerar om vad som är skönlitteraturens agnar och vete". (Sundsvalls Tidning)
SvenBodin