För hundra år sedan proklamerade Hjalmar Branting segervisst 1900-talet som Socialdemokratins århundrade. Åtminstone i Norden fick han rätt. Arbetarrörelsen förvandlade Sverige till vad som kan kallas en institutionaliserad social demokrati, där stödet för mer jämlika villkor mellan människorna sträckte sig långt utöver de egna parti- och fackföreningsleden. Men var står vi i dag, hundra år senare? Håller tiden på att rinna ut för den svenska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen eller finns förutsättningar för en förnyelse av den reformistiska strategin, med nya steg mot ett jämlikare samhälle? Den frågeställningen står i centrum för boken Den sociala demokratins andra århundrade. Pusselbitar för en ny reformistisk strategi läggs ut på bordet, granskas och prövas mot varann. Ansatsen är öppen och resonerande. Pusslet blir inte färdiglagt, men åtminstone delar av ett motiv kan anas.