Berättelsen om prästsonen Anders börjar när han är fem år och följer hans utveckling från 1947 och tio år framåt. Hans liv präglas av rädslan för att hans hjärtsjuka pappa ska dö. Föräldrarna fostrar honom i kristen anda, men han känner sig mer förbunden med naturen och särskilt med den egna "hemliga platsen" på den platta stenen under det stora askträdet. Med sin kompis Ente för Anders samtal om Gud och hans paradis. Där får deras döda anhöriga träffa varandra. Men så undrar de båda pojkarna om det verkligen finns ett liv efter detta? Kan det vara så att människan har uppfunnit paradiset för att man inte står ut med tanken att livet bara tar slut? Redan tidigt har Anders svårt att förstå varför den allsmäktige Guden tillåter så mycket ondska i världen (det som teologer kallar "teodicé-problemet"). Genom åren kämpar han med sitt tvivel på att Gud verkligen finns, ett tvivel som kulminerar när han ska konfirmeras för sin pappa. Frigörelsen blir en kamp, en känsla av svek mot de troende föräldrarna. Flickorna är också viktiga i Anders liv. Han imponeras av zigenarflickan Rosa, som kan sjunga på engelska och han blir blixtkär i en ouppnåelig överklassflicka vid en middag på det tjusiga säteriet. Han är förhäxad när den tio år äldre Rosita inte sjunger till musiken där uppe på scenen, som han trodde att hon skulle göra, utan i stället tar av sig plagg efter plagg på en fest i grannbyn: strip-tease som överraskning och jungfrulig erfarenhet. I realskolan har han sina första sexuella upplevelser, men han förstår inte varför det ska vara så mycket hysch-hysch kring sex. Både språkligt och tankemässigt får läsaren följa med Anders i hans mentala utveckling från fem till femton år. Boken skildrar livet vid mitten av 1900-talet i västgötska Forshem, en by så liten att den inte ens har ett torg – bara en vägkorsning intill de två matbutikerna och det månghundraåriga gästgiveriet. Olof Dahlberg, född 1942, har arbetat på Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Sveriges Television – i första hand med utrikesfrågor. Citat ur boken: "Bara en enkel liten fråga till: tror du att man kommer till himlen när man dör då?" (Anders kompis Ente) Gud är starkare än djävulen, men djävulen är snabbare än Gud. (Anders funderar över världens ondska)