I denna essäsamling får vi stifta bekantskap med en handful stockholmsförfattare som verkat under det gångna seklet för att senare falla i glömska. Olle Thörnvall blandar på ett inkännande vis deras röster med egna reflektioner och låter oss komma närmare bland andra sekelskiftesflanören Hans Magnus Nordlindh och hans olyckliga öde, Sven Löfgren som debuterade framgångsrikt med en roman på trettiotalet och sedan spelade bort sina kort, fyrtiotalsmodernisten Ragnar Bengtsson och hans gåtfulla dikt om Daigros son, söderförfattaren Gösta Petterssons fyrtio- och femtiotalsprosa om vanligt folk och Peter Lindforss subkulturella lyrik från sjuttio- och åttiotalen. Resultatet blir ett annorlunda och fascinerande porträtt av staden och dess författare. Genom den självbiografiska inledningen och avslutningen vävs samtid och förflutet ihop till en finstämd helhet