Göran Persson har varit regeringschef i snart tio år. En längre tid än praktiskt taget alla EU-ledare. Från lokalpolitikens Katrineholm nådde han politikens centrum på 80-talet, blev skolminister och genomförde sedan århundradets budgetsanering. Efter en långvarig ledarkris inom socialdemokratin valdes han till partiets ordförande 1996.
Hans karriär och politiska tänkande bryter på avgörande punkter mot den socialdemokratiska tradition som sträcker sig från Tage Erlander över Olof Palme till Ingvar Carlsson. Hans ledarskap kallas ibland auktoritärt och hans intresse för ideologi är svagt. Han har ett starkt kontrollbehov men söker också politisk konsensus.
Göran Persson kritiseras av partiets traditionalister för att urholka välfärdssamhället och svika den internationella solidaritetspolitiken. Han ifrågasätts av socialdemokratins förnyare för sitt svaga EU-engagemang och patriarkala ledarstil. Anhängarna berömmer hans närhet till arbetarklassens värderingar och hans lyhördhet för medborgarnas vardagsproblem. De ser också hans vision om det gröna folkhemmet som en möjlighet att ge socialdemokratin en ny uppgift.
Olle Svenning kartlägger Göran Perssons värld: hans tidiga år i politiken, karriären, regeringspolitiken och hans roll på den internationella scenen. Bilden av Persson växer fram genom ett sextiotal samtal med vänner, motståndare och andra politiska ledare.