Det var sommaren 2015 vi vandrade, från Göteborg till Karlskogas vapenfabriker. Månaderna innan Sverige exploderade i solidaritet. Ett år då flyktingförläggningar attackerades. I en tid då debattens vågor gick höga också om svensk vapenexport.
Vår väg kantades av möten med flyktingar, soldater, freds­aktivister. Vi ville lyssna, inte fastna i oförsonlighet, ställa frågor om krig, flyktingskap och vapenexport.
Hur ska vi göra om vi inte vill vika oss för våld och förtryck, men inte heller svara med samma mynt, möta våld med våld,
förtryck med förtryck? Finns en tredje väg?