Hur kan vi veta något om det indoeuropeiska urspråket?

Ingen vet säkert var eller när det indoeuropeiska urspråket talades. Det finns inga skriftliga lämningar, och har troligen heller aldrig funnits några. Men vi vet att det har funnits ett urindoeuropeiskt språk och detta språk är till stora delar välkänt och kartlagt. Hur är det möjligt? 

Svaret är att urspråket lever kvar i sina ättlingar, till exempel de germanska, italiska, keltiska, baltoslaviska och indoiranska språkfamiljerna. Genom att studera likheterna mellan de indoeuropeiska dotterspråken kan man se hur ljuden går igen, och med hjälp av detta försöka gå bakåt och rekonstruera det historiska förstadiet. 

Ta ett ord som det svenska namn det uppvisar stora likheter med engelskans name, latinets nomen, grekiskans onoma och till och med naman som det hette på sanskrit. Alla dessa ord har en gemensam upprinnelse i urindoeuropeiskan där man kan anta att motsvarande ord var något i stil med nomen.

Olle Engstrand går igenom ljud och ord i de indoeuropeiska språken och visar både hur man kan rekonstruera ett gammalt, odokumenterat språk som urindoeuropeiskan genom att studera dotterspråken, och hur döttrarna har utvecklats ur moderspråket.

Olle Engstrand är professor i fonetik och författare till flera läromedel och populärvetenskapliga verk, till exempel Hur låter svenskan, ejengklien? och Kan du säga Schweiz? En bok om uttal på svenska och utländska.