Denna bok arbetar med en urgammal benägenhet hos människan den att granska den person man plötsligt står framför eller just nalkas och speciellt om det rör sig om ett första möte. Neandertalaren liksom alla tidigmänskliga varelser måste tolka vad han/hon just stod inför. Var den mötande positivt inställd, vänligt öppen, fanns det drag, miner, hållning etc. som visade detta eller motsatsen, undrade urmänniskan och blev lugn eller orolig efter vad hon/han tyckte sig ha funnit. Så här reagerar vi än i dag. Vi bedömer långt mer: kläder, röst, språk och annat men det är huvudsakligen de fasta anletsdragen som man vill se som skvallrande om något farligt eller ofarligt. Vi bedömer ack så ofta fel. Personen vi fann förtjusande visar sig kanske dagen därpå vara fullständigt förfärlig och den vi bedömde och menade vara gräslig på något sätt visar sig kanske senare vara något av det bästa vi träffat på. Vi kommer inte undan denna vår gamla fallenhet. Olle Bergquist följer i denna bok hur denna böjelse utvecklats och förändrats fast kvarstått. Vi finner samma fenomen i det gamla Kina som i den grekiska och romerska antiken. Vi ser på epoker som vikingatiden, renässansen, Lavaters 1700-tal, tiden för Galls frenologi, de snart rasistiska skallmätningarnas tid, Lombrosos kriminaltyper och fram till dagens varningar som amerikanska flygplatsanställda skall hålla sig till. Det är här inte bara fråga om en enskildes förhållningssätt till en annan kvinna eller man. Bergquist skriver också om konsekvenser i kollektivet, samhällslivet och politiken om de farliga följderna av våra ofta inbillade iakttagelser.