Norman Manea föddes i Rumänien 1936 – fel plats, fel tid, åtminstone om man var jude. Han tillbringade en stor del av sin barndom i ett koncentrationsläger i Transnistrien, dit han och hans judiska familj deporterats. När han återvände till civilisationen strax efter krigsslutet var det till ett samhälle som gradvis omvandlades till en ny totalitarism. Som ung författare på 1960-talet vände sig Manea mot denna utveckling, ett ställningstagande som till slut, i mitten på 1980-talet, tvingade honom att gå i exil.

Det är dessa livserfarenheter som Oktober, klockan åtta bottnar i. Femton självbiografiska berättelser där vi får följa en människa på vägen från en barndom i koncentrationsläger, genom en ungdom präglad av konflikten mellan judendom och utopiska marxistiska visioner och fram till ett vuxenliv som förmörkas av desillusion, isolering, tvivel.

Här finns berättelsen om hur en kvinna lyckas trolla fram en färggrann kofta i lägret och ge till en tyfussjuk flicka … Hur familjen samlas kring en enkel sockerbit och försöker föreställa sig hur det skulle vara att dricka sött te … Hur han föraktfullt lyssnar på rabbinen medan han drömmer om Kommunistiska manifestet … Om hur det är att leva i ett hyreshus och ständigt behöva ängslas för att ens grannar kan vara angivare …

Oktober, klockan åtta, som räknas som ett av Maneas viktigaste verk, är inte ”vittneslitteratur” i egentlig mening, snarare ett slags intima, intensiva skildringar av olika känslotillstånd — av sorg och förlust men också av hopp och längtan.