Digitaliseringen pågår oförtrutet. Att den har förändrat samhället är uppenbart, men det börjar också bli tydligt att dessa förändringar är högst motsägelsefulla. Tekniken underlättar kontakt, men har också bidragit till distans mellan människor. Den digitala tekniken framställs ofta som immateriell, men apparaterna och infrastrukturen genererar alltmer e-skräp 2019 handlade det om 7,3 kg per person i världen. Ändå föreställer vi oss gärna att ny teknik alltid är bättre än gammal. Det är en förklaring till att det är svårt för politiker att vara emot digitalisering. Men om vi befinner oss i en postdigital tid så innebär det kanske inte i första hand att ett tidsligt efter har inträtt, utan att en möjlighet till kritik har öppnat sig.   

Riksbankens Jubileumsfond publicerar under 2022 en box med sex häften på temat Efter digitaliseringen -- ett "efter" som rymmer ett "i kölvattnet av" såväl som ett "i enlighet med". I detta häfte resonerar teknikhistorikern Nina Wormbs om det digitalas materiella förutsättningar.  

Nina Wormbs är professor i teknikhistoria på KTH. Hon har intresserat sig för synen på teknikens roll och möjligheter för kommunikation och förändring. Det senaste decenniet har hon skrivit alltmer om klimat och miljö, både från ett systemiskt och ett individuellt perspektiv. I samarbete med retorikern Maria Wolrath Söderberg har hon nyligen genomfört ett projekt om legitimeringsprocesser för att inte handla i klimatfrågan, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Hon har haft uppdrag för regeringen, sitter i insynsråden för Myndigheten för tillgängliga medier och Kungliga biblioteket samt deltar i den offentliga debatten.  

Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) publicerar årligen en samling texter på ett aktuellt tema. Ambitionen är att ge en bild av kvaliteten och bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Det digitalas materialitet är ett av sex häften i boxen RJ 2022: Efter digitaliseringen.