Mitt liv har kantats av dysfunktionalitet, föräldrar som hade fullt upp med sig själva, en familj som kunde ge litet till varandra, eftersom de själva var upptagna av sina egna trauman. Ett liv med psykisk ohälsa där karvandet i min hud blev ett sätt att överleva.

Min diktroman skall kunna tala för sig själv på något vis, tala till oss alla. Jag tror att det finns människor därute som känner igen sig, människor med dysfunktionella familjer, psykisk ohälsa, självskadebeteende och skam, men även människor överlag som är intresserade av att förstå livets mörkare sidor. Jag ger er ett litet spår av något som många kan känna igen sig i.

Nej jag är inte galen
jag är frisk

Det är bara rädslan
för att vara frisk
som gör mig
alldeles
ifrånvettet
galen