I Nina Lekanders feministiska drömspel återuppstår ikonerna Simone de Beauvoir och Nina Simone i fin form för att ha picknick med Sartres älskarinna Simone Jollivet, Nina Björk och författaren själv, Nina Lekander. Vid de Beauvoirs och Sartres gemensamma grav, i ett gotiskt dunkel på Montparnassekyrkogården utspelar sig snart en halsbrytande rolig, kvick, fräck, och bildande dialog mellan feministerna, levande som döda.



Samtalsämnena vindlar från Germaine Greers mensblod och Shulamith Firestones artificiella livmödrar via att finna balanspunkten mellan att vara kvinna och intellektuell till att vilja känna sig åtrådd trots att man vet att det egentligen är en fälla.



Hur är det ställt med äktenskapet egentligen? Är det något mer än det som Betty Friedan kallade det behagliga koncentrationslägret?



Och vad betyder att göra det personliga politiskt egentligen? Är det kontextuellt? Eller konceptuellt? Konstnärligt kanske?



Nina Lekanders första dramatiska komedi har en allvarlig klangbotten. Hur lever man som en lär, och inte som en man lär?



Beauvoir var nittonhundratalets viktigaste feminist och sa de viktigaste orden: Man föds inte till kvinna, man blir det. Men inte ens hon kunde undkomma det rosa täcket.



En fruktansvärt rolig och samtidigt uppfordrande bok: läs, tänk, samtala. Var dig själv trogen. Lev! Nina Hemmingsson.