"När tre vackra, stilla vårdagar i slutet av mars följs av en rykande snöstorm och havets höga vattenstånd slickar bryggdäcken sandpappersrena, klmrar jag mig, lätt förtvivlad och mycket otålig, fast vid det trygga ljuset. Ljuset som aöldrig förnekar våren.
Nu vågar jag lyfta blicken, se förbi horisont och kobbar och vara ute i min arkipelag långt innan jhag egentligen kommit dit. När sista isflaket försvunnit från bryggan i Söderängsviken och min "Rospigg" fått åka apå sin traktorvagn till sjösättningen, då finns jag redan där ute och väntar.
Väntar på mig själv".