Här presenteras två latinska orationer, hållna i Uppsala 1654. I centrum för dem står retorikens användbarhet som politiskt redskap. Tillsammans skildrar de en talekonst med dubbelt ansikte: medan den ena orationen utmålar retoriken som en försåtlig manipulationskonst framställer den andra den som fundamentet för varje civiliserat samhälle. Var retoriken ond eller god? Något entydigt svar ger inte orationerna.

Vad som gör orationerna märkliga är att de kan läsas som inlägg i den politiska strid som i det fördolda rasade just vid denna tid, nämligen den nye svenske kungen Karl X Gustavs planer på att starta krig mot Polen. Samtidigt som orationerna demonstrerar renässansens syn på retoriken som politiskt verktyg ger de oväntade inblickar i tidens politiska opinionsbildning.

Nils Ekedahl är docent i retorik och Annika Ström professor i retorik och docent i latin. Båda är verksamma vid Södertörns högskola.