»In genom porten till värdshuset i guvernementsstaden X kom en ganska prydlig lite halvtäckt vagn med fjädring, en sådan som brukar nyttjas av ungkarlar: militärer med överstelöjtnants avsked, stabskaptener, godsägare med en förmögenhet på omkring hundra bondesjälar – kort sagt, alla som man kallar herrar med begränsade resurser.«

Döda själar (1842) är trots den dystra titeln en av världslitteraturens stora humoristiska romaner. Satiren är bara i ringa mån riktad mot det tidiga artonhundratalets Ryssland. Det vi möter är eviga mänskliga svagheter och brister som tar gestalt. Men bakom skrattet och löjet finns det hos Gogol också en fasans avgrund, en skräck och ångest.