Blixtkrig är de utpräglat snabba militära operationer som främst bygger på överraskning och som går ut på att anfallstrupperna snabbt ska nå slutmålen. Benämningen blev vanlig genom det tyska angreppet på Polen 1939.

Genom decennierna som följt efter 1939 har begreppet blixtkrig blivit föremål för åtskilliga missförstånd, vanföreställningar och feltolkningar. Många myter har florerat. Denna bok vederlägger många av dem och visar bland annat att tyskarna inte hade något specifikt blixtkrigskoncept. Snarare hade de förfinat förmågor som sedan länge varit eftersträvade inom krigskonsten. Just detta framgår väl av de många exemplen från individers och små stridenheters stridsupplevelser.
Niklas Zetterlings nya bok förklarar fenomenet blixtkrig, sätter in det i ett längre historiskt sammanhang och, framför allt, beskriver hur det tedde sig för de enskilda soldaterna - på bägge sidor fronten. Blixtkriget avser ju främst den tyska krigföringen 1939-1941, men som Zetterling visar var de varken först eller sist med det här slaget av överraskningsanfall.
Bokens tyngdpunkt ligger i exempel från fälttågen i Polen 1939, Norge 1940, Västeuropa 1940 och Sovjetunionen 1941, där varje exempel dels är en läsvärd skildring från de enskilda soldaternas horisont, dels beskriver en unik aspekt på blixtkriget.
Boken bygger på ett antal ögonvittnesskildringar som visar hur enskilda individer, plutoner, kompanier och bataljoner stred. Dessa knyts samman och sätts in i sitt sammanhang genom att författaren mellan skildringarna beskriver de övergripande aspekterna av tyskarnas blixtkrigföring. På så sätt kan läsaren förstå både det stora och det lilla perspektivet, samtidigt som skildringen blir levande tack vare de omfattande personliga skildringarna.