Strävan efter gemenskap uppfattas som självklar i vårt samhälle. Ensamhet och avskildhet framstår som avvikelser från idealtillståndet och kan därmed försätta människor i en position där de ? inför andra och sig själva ? känner sig tvungna att förklara varför de känner sig plågade av ensamhet eller har valt att leva i avskildhet. För mycket socialitet eller för lite tycks vara det val den moderna tillvaron ställer oss inför ? ett val som också påverkar ens självbild. Är man en aktör som medvetet förhåller sig till socialiteten och själv väljer närhet och avstånd eller är man ett offer för omständigheter bortom ens kontroll?

Niklas Westbergs avhandling undersöker detta vårt laddade förhållande till gemenskapen. Den har framför allt sitt fokus på hur avskildhet och ensamhet konstrueras som problem och på hur dessa situationer förklaras av »samhället» och av människor som definierar sig själva som ensamma eller avskilda.