De som dött ifrån oss förlorar vi igen och igen. Vi begråter dem för att vi inte kan ge dem kärlek. Och för att vi inte längre kan få deras. Kan vi berätta dem tillbaka? Kan man rädda liv så eller förlänga dem, undrar författaren.

På en lyrisk prosa skriver Niklas Schiöler om död och dödar, om dem han älskat och förlorat. Om sin nära vän Johans självmord och om sin mamma. Om hur han höll henne i handen in i det sista, i ett försök att lindra. Om en rödhakes sista livlösa blick i hans. Om Nils i Klevas tankar på väg mot Vråhålans stup.

Utgångspunkten är författarens egen plats, Mösseberg, och till slut är detta också en livsbejakande skildring, ett försök att genom litteraturen göra de döda, de kära, levande.

Niklas Schiöler, bosatt i Lund, är författare, poesihistoriker och lärare i skrivande. Han har gett ut ett femtontal böcker i olika genrer, från böcker om poesi till essäböcker i skilda ämnen och skönlitteratur. Hans senaste bok är Bikt om dikt (2021). Tillsammans med Daniel Möller är han redaktör för den omfattande antologin Svensk poesi (2016 och 2023).

___

"Texten är tät, koncis och bildrik. Vaksamma småfåglar blir en vardaglig påminnelse om livets bräcklighet" (...)"Om bokens form är kontrollerad är känslorna -förtvivlan, maktlöshet och raseri -desto mer intensiva. Döden är en tjuv och förstörare." (...)"Det är också en bok om minnen, saknad och kärlek." "Det är ett skimrande stycke epifani på Mösseberg. Inte försoning, men ett ögonblick av frihet." Maria Södling, DN, 2023-05-08