Året är 1993. Under några dagar i juni hemsöks Malmö av ett gäckande ljusfenomen, av smittsam litteratur och underliga agenter från en ­gemensam överhettad fantasi. Det är något som går, men ingen vet riktigt vad. Ett antal unga vänner rör sig rastlöst genom staden ­eller sitter som spindlar i en bokhylla och väntar på att något ska råka fastna i deras nät. Vad som helst kan hända, även om det i nio fall av tio inte gör det. Framtiden lurar bakom varje krök och det förflutna vägrar vara förgånget. Kan man förändra verkligheten genom pur ­observans?

Niklas Qvarnströms Turba får dig att längta tillbaka till nittiotalets Malmö, vare sig du levde där och då eller inte. Det är en kurragömma­lek med tid och rum, fiktion och verklighet. Men framförallt är det en roman om vänskapsband och om att befinna sig på olika sorters trösklar – mellan ung och vuxen, mellan en analog och en digital era. När ­nittonhundratalet är på upphällningen gäller det att få i sig bottensatsen.