En Brett Easton Ellis för den nya generationen.



Nr 12 utspelar sig under ett jullov. Alla rikemansbarnen på Upper east Side är hemma över nyår, och de planerar de bästa festerna med de vackraste människorna för det coolaste nyåret någonsin. Romanen är tecknad porträttvis, skisser av några olika karaktärer, sammanbundna av huvudpersonen White Mike, sväller till fylliga porträtt av ensamhet och förvirring och under ytan förnimmer man ett ständigt närvarande hot, som en vibrerande baston av förtvivlan som ljuder högre och högre ju längre romanen fortskrider.
Huvudpersonen White Mike är langare. Han är 17 år och har precis slutat high school och han rör sig vant mellan Harlems slum och Park Avenues paradlägenheter där de unga, övergivna rikemansbarnen söker kärlek och kickar. White Mike är själv uppvuxen på Manhattan, och glider som en rökslinga mellan de olika miljöerna. Hans mamma har några år tidigare dött i bröstcancer och det är genom Mikes stillsamma iakttagande som bilderna av karaktärerna får kontur: Där finns Jessica som över en natt blir besatt av drogen nr 12, Chris som längtar efter att förlora sin oskuld, den vapentokige och samurajdyrkande Claude, Mark och Timmy - två hysteriska whiggers och Sarah, den vackraste flickan i stan.