En uppsluppen, fantasifullt absurd bilderbok om en person med väldigt vilt och otyglat hår som är väldigt befolkat. Milt sagt.
Apor skuttar, strutsar svassar, lejon sover, tigrar tassar någonstans i djungelns snår, i mitt täta vilda hår.
Och där det finns lejon, där finns det också storviltsjägare. Förstås. Men att det i samma enorma hårsvall också ryms nöjesfält, piratskepp och folk som dansar dagen lång till trummor, det kanske är inte lika väntad. Det får nog anses vara rätt ovanligt ändå, och därför: Överallt och gång på gång kommer folk i luftballong från Peru och Labrador för att se mitt vilda hår. Men killens framfusiga kompis Bonnie vill absolut kamma och borsta och tygla detta vilda hår. Och det kanske hon inte borde ha envisats med...
Dave McKean, som har samarbetat med Gaiman i över 25 år, har illustrarat denna smått galna skröna med överdådigt färgsprakande, fantasieggande stora bilder som flöder över uppslaget. En bildvärld som både barn och vuxna kan förlora sig i.
40 sidor, färg, tjockt papper, och skyddsomlag.
Mitt vilda hår, på rimmad vers, går i samma anda som tidigare verk av Gaiman och McKean – fantasieggande, besynnerlig, mystisk och småskrämmande. McKeans bilder är fantastiska som alltid och utgör bokens största behållning. Den absurda historien om huvudpersonens vilda hår är rolig och galen, en härlig bok att bläddra i och (förmodligen) väldigt spännande för de mindre barnen.
Nils Ahnland, Bibliotekstjänst-häfte 14111420