När kärleken trotsade terrorn
i Nazityskland


En februaridag 1943 inledde Gestapo-avdelningen i Berlin
det slutgiltiga gripandet. 2000 judiska män gifta med ickejudiska
kvinnor internerades i det judiska församlingscentret på
Rosenstrasse. Arresteringarna och transporterna av människor till
dödslägren hade pågått i fl era år utan motstånd eller protester.
Men
denna gång skedde något oväntat. De arresterade männens hustrur
samlades på gatan och plötsligt började ropen skalla: Vi vill ha våra
män tillbaka! Förvirrade Gestapo-män försökte skingra kvinnorna
och hotade att skjuta mot dem. Men kvinnorna kom tillbaka och
kraven på frisläppande blandades med nya rop: Mördare, mördare!

Demonstrationerna växte och efter en vecka beslöt Goebbels att frige
de judiska männen.


Protesterna på Rosenstrasse är ett av få exempel på framgångsrikt
motstånd mot naziregimen. De fl esta männen från Rosenstrasse
överlevde nazisternas utrotningspolitik.
Varför gav Goebbels efter?


Nathan Stoltzfus, professor i historia vid Florida State University,
har intervjuat de överlevande från Rosenstrasse och studerat den
nazistiska poliken gentemot dem som levde i blandäktenskap. Han
menar att de nazistiska ledarna visste hur lätt missnöje kunde spridas
och växa och därför var rädda för sociala protester. När ett antal
modiga kvinnor och män lät sig styras av sitt hjärtas röst istället för
av den nazistiska propagandan och till sist öppet trädde fram blev
de framgångsrika. Om fler människor vågat protestera kunde kanske
den nazistiska utrotningspolitiken ha stoppats eller försvagats.


Vid Venedigfestivalen tilldelades Margarethe von Trottas film
Kvinnorna på Rosenstrasse, som baseras på Nathan Stoltzfus bok,
priset för bästa kvinnliga huvudroll.