Natalia Ginzburg (1916-1991) räknas som en av den italienska efterkrigslitteraturens främsta författare. Hennes mest kända litterära verk är romanen Familjen, för vilken hon mottog det prestigefyllda Stregapriset 1963. Utöver romaner, noveller och teaterpjäser skrev hon ett stort antal essäer och artiklar, ofta med självbiografiskt innehåll.

Att bo i världen innehåller några av hennes essäer och artiklar översatta till svenska. De är skrivna mellan åren 1944 och 1970 och speglar delar av hennes bitvis svåra liv utan att vara sentimentala. I de tidigaste ger hon oss en föreställning om livet hon levde både i byn Pizzoli dit familjen förvisats av fascistregimen 1940 och i Rom under den tyska ockupationen. Hon blickar också tillbaka och levandegör minnen från barndomens Turin, hon funderar över mänskliga relationer, barnuppfostran och sina operabesök och hon skapar ett insiktsfullt porträtt av vännen och författaren Cesare Pavese och ett annat - humoristiskt - av sin andre make som är olik henne i allt. Natalia Ginzburgs essäer och artiklar är ofta tankeväckande. Oavsett om hon skriver om sitt yrke, om en författare eller en film av Fellini är hennes texter direkta, klara, personliga och rika på innehåll.


"Det här är essäkonst av en finkalibrig art som är en ren njutning att läsa." SvD