När Sverige växlade ner i prisökningar i början på 1990-talet fick flertalet det bättre under några år. Men snart växte kraven på kraftfulla löneökningar. Från 1995 och framåt ökade lönerna i en takt som inte gick att förena med ökad sysselsättning. Arbetslösheten bet sig fast och fler hamnade i utanförskap. Det tog flera år innan återhämtningen blev möjlig. En nyckelfaktor i den återhämtningen var Industriavtalet från 1997.

I dag står Sverige inför ett liknande vägskäl: Förutsättningar för ett växande näringsliv, med jobb, goda reallöner och en snabb tillväxt? Eller ska ökade kostnader för företagen slå ut arbetstillfällen och verksamhet?