Den här boken utmanar bofasthetsnormer och den symbolism som framställer hem som en plats med distinkta gränser. Den inskärper att man lämnar sitt hem när man flyttar. Men hem kan lika gärna vara destinationen som ursprunget. Med feministisk kritik analyseras hur hem tog plats i 1970-talets sociala rapportböcker om flyttandets politik i Sverige under den sk. strukturrationaliseringen då människor skulle flytta dit där jobben fanns, till städer och tätorter. Den sociala rapporten är en speciell genre som utmärker samhällsengagemanget under 1960- och 1970-talen. Den syftade till att ge röst åt dem som ingen lyssnade på. I boken analyseras berättarteknikerna och vad viljan att ge röst innebar och vilkas röster som hördes.

Monika Edgren är docent i historia och lektor i genusvetenskap vid Malmö högskola. Hon har tidigare forskat om nationsskapande praktiker, strukturell diskriminering och rättspraktiker kring sexuellt våld.