Idag anses psykiskt sjuka individer ha samma rätt till självbestämmande som alla andra. Ändå accepteras tvångsvård inom psykiatrin med hänvisning till patientens eget bästa och i viss mån också till behovet av samhällsskydd. Avhandlingen är en kritisk granskning av den svenska psykiatrirätten ur ett rättighetsperspektiv, med fokus på såväl RF som EKMR. De rättsliga konstruktioner som syftar till att skydda kolliderande och överlappande intressen – autonomi, vårdbehov och samhällsskydd – kartläggs och analyseras. Det konstateras att den rättsliga regleringen av tvångsvård inom psykiatrin saknar motsvarighet inom kroppsvården. Särbehandlingen motiveras mot bakgrund av föreställningar om dels psykiskt sjuka människors beslutsförmåga, dels risken för att dessa människor begår allvarliga brott. Avhandlingen synliggör och problematiserar de – delvis grumliga – antaganden som rätten vilar på. Den övergripande slutsatsen är att det behövs kraftfulla ställningstaganden från lagstiftaren som förtydligar psykiatrirättens principiella utgångspunkter. Med tanke på den särskilt sårbara målgruppen, och att det handlar om ytterst ingripande åtgärder, ställs höga krav på den rättsliga regleringen i fråga om legalitet, objektivitet och proportionalitet.

Moa Kindström Dahlin är verksam som forskare och lärare vid juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Psykiatrirätt: Intressen, rättigheter och principer är hennes doktorsavhandling.

Ur innehållet:


INTRODUKTION

Precisering av ämnet

Psykiatrirättens funktion och utveckling

Ett rättighetsperspektiv på psykiatrirätten

KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING

Autonomi och vårdbehov (frivillig vård)

Vårdbehov utan autonomi (tvångsvård)

Vårdbehov och samhällsskydd utan autonomi (tvångsvård)

Autonomi, vårdbehov och samhällsskydd (frivillig vård)

RESULTAT, DISKUSSION OCH AVSLUTNING

Den psykiskt sjuka patientens rättsliga ställning – problem och inkonsekvenser

Diskussion och avslutning

Summary