Hösten 1942 attackerades och sänktes två sovjetiska ubåtar av finska ubåtar i Ålands hav. Ett drygt halvsekel senare hittades vraken, som visade sig vara de saknade ubåtarna S7 och SC-305.

I Stalins ubåtar visas att arkeologin kan bidra till en djupare förståelse av livet och döden ombord på de bägge ubåtarna. Med utgångspunkt från undervattensfilm diskuteras hur ubåtarna sett ut, hur man rört sig på skrovet och inte minst vad som hände när de gick under. Därutöver diskuteras också möjligheterna att arbeta med film som källmaterial.

Inom svensk arkeologi är det första gången vrak från det nära förflutna studeras i egenskap av fysiska lämningar. Genom att kombinera samtidsarkeologiska och marinarkeologiska perspektiv och tillvägagångssätt visas på nya möjligheter att forska kring yngre vrak.