Filmskaparen och konstnären Miranda July kan som få andra författare ge mening åt människans små egenheter och vardagens dråpliga detaljer. Tillsynes obetydliga ögonblick laddas med mening, humor och får oss att se livet från oväntat håll.

I den här novellsamlingen kan ett möte, ett missförstånd, en insikt omkullkasta allt vi tidigare trott på. Med stor medkänsla, kärlek och psykologisk skärpa skildrar July meningssökande, förvirrade och kärlekstörstande människor som vi alla kan känna igen oss i. Vare sig Miranda July skriver om en medelålders kvinna som är besatt av det brittiska hovet eller en åldrande fabriksarbetare som aldrig upplevt kärlek är resultatet överraskande, sexigt och kärleksfullt.



"Om du tycker om det älskar du det, om du inte tycker om det beror det antagligen på att du inte har något riktigt hjärta i kroppen.// Och det är roligt. Som en mindre skratthorig David Sedaris på nedåttjack. Helt enkelt en väldigt bra bok att ha en liten livskris tillsammans med."

Borås Tidning



"Samtidigt som humorn alltid finns där så finns det också sorg och det är något som July har med i alla sina noveller. // För hennes fantastiska förmåga att inte ha några som helst gränser håller en kvar."

SR Ekot



"Indie känns också novellerna, i den meningen att de äger en omedelbar egen ton, ett anslag av cool knasighet som är lätt att charmas av. Skenbart nonchalant och ömsint humoristiskt skildrar July ensamma, förvirrade, kärlekstörstande och meningssökande individer som råkar ut för situationer som skakar deras tillvaro i grunden.//.. imponerar Julys aviga perspektiv som pricksäkert fångar det psykologiska spelet, och samlingen rymmer en handfull riktigt starka historier."

Norrköpings Tidningar



"Ingen hör hemma här mer än du" är en riktigt bra novellsamling novellen är tillbaka! dristar man sig nästan att utropa. Miranda Julys berättelser är nakna och utlämnande men också oerhört romantiska, på det viset att de i livet kan se förändringen och förbättringen precis runt hörnet. Karaktärerna i Julys noveller är ofta paradoxala i sitt sätt att förhålla sig till sig själva och omvärlden, de tror på framtiden "det riktiga livet är mycket bättre än såhär" utropas det i en av novellerna, och det kunde stå som devis för dem alla samtidigt som de är fullständigt insnöade i sin egen relativa galenskap. Finns det inte ett helt gäng nya amerikanska prosaister som skriver i den här traditionen, och som gör det bra? Jag tänker till exempel på Curtis Sittenfield och Melissa Banks. Samma sköna, egotrippade knäppskallar i huvudrollerna ("feelgood med finess" har någon visst kallat det), bara det att Miranda July gör det snäppet sårigare."
Helsinborgs dagblad