Rättskälleläran grundas på att domare och rättsvetare använder likadana metoder och resonemang vid rättslig problemlösning. Boken ifrågasätter denna teoretiska föreställning och tar avstamp i några praktiska fall som visar på markanta strukturella och materiella skillnader mellan rättsteori och rättspraxis. Därför kan rättskälleläran i dessa och liknande fall användas för att varken förutse, förklara eller beskriva de metoder och resoneringssätt som domstolarna har använt sig av. Författaren belyser flera teoretiska och praktiska aspekter bakom rättskälleläran som försvårar dess användbarhet som en heltäckande modell för rättstillämpningen. Författaren menar att rättsvetenskapen då inte enbart kan nöja sig med att kritisera domstolars resonemang för bristande teoretisk kvalitet. I stället bör rättsvetenskapen utveckla en bättre teori om praktiskt juridiskt beslutsfattande. I boken hävdas att detta kan åstadkommas genom att rättskälleläran kombineras med moderna kognitivpsykologiska bedömnings- och beslutsteorier. Hon presenterar en sådan metod och konkretiserar dess användbarhet genom ett antal rättsfallsanalyser. I bokens sista del placeras metoden i ett större, rättsfilosofiskt sammanhang. Boken är avsedd för alla jurister med intresse för rättsligt beslutsfattande och dess metoder, i teori och praxis.