Mellan åren 1975 och 1991 drabbades Libanon av ett rasande inbördeskrig som skördade hundratusentals offer. Idag genomgår Syrien en liknande tragedi. På Mikhayil Mishaqas tid (1800-1888) var båda dessa stater en del av Storsyrien, som i sin tur var en provins i det osmanska riket. Men medan Syrien styrdes av en osmansk guvernör från Damaskus åtnjöt Libanon-berget en viss självständig status tack vare bergets drusiska emirer. "Storm över berget" ger viktiga inblickar i denna historia, nödvändiga för att förstå dagens våldsamma händelser. Relationerna mellan de olika minoriteter som bodde i Syrien och Libanon-berget, samt mellan dessa minoriteter, osmanerna och de europeiska stormakterna, vars intresse för Storsyriens framtid hade väckts på 1800-talet, skildras ingående i denna klassiker från 1800-talet. I dessa memoarer, skrivna när han var 73 år på anmodan av en släkting, följer Mishaqa regionens historiska utveckling från tiden för hans farfar, Ibrahim Mishaqa, skatteförpaktare under den beryktade Ahmad Pasha al-Jazzar, fram till de massakrer som är kända som "1860 års händelser" i Damaskus och Libanon. Under denna period, vari man kan se början till det moderna Libanon framträda, fick Libanon-berget tillsammans med sina grannregioner, Beirutkusten, Saydá, Akká, Tripoli och Damaskusprovinsen, genomlida diverse omvälvningar under en rad osmanska pashor, av vilka inte alla var välvilliga i sitt styre. Det invaderades av Egypten och bevittnade de europeiska stormakternas ökande inflytande och intervention i området. Mot bakgrund av historiska händelser tar Mishaqa med skisser och anekdoter i sin berättelse som ger läsaren en sällsynt inblick i periodens vardagsliv. Mikhayil Mishaqa föddes i Rishmayya, en liten by på Libanon-berget, den 20 mars 1800. Han växte upp i Dayr al-Qamar, då säte för Libanon-bergets styrande emirer, och dog i Damaskus 1888. Hans far Jirjis var skatteuppbördsman hos Libanons emir Bashir II Shihab. Mikhayil följde i sin fars fotspår och utnämndes till skatteindrivare för emirerna av huset Shihab i Hasbayya. Efter att Shihabemirerna förlorat sin makt 1841, var han verksam som läkare i Damaskus och innehade posten som USA:s vicekonsul. Hans omvändelse från grekisk-katolicismen till protestantismen var otvivelaktigt i viss mån orsaken till denna utnämning. Till stor del självlärd och uppfostrad, som han säger, i en stad där multiplikation och division var okända, sökte han redan som helt ung lärare texter i astronomi, matematik, musik och medicin. På alla dessa områden uppnådde han en viss färdighet utöver i de yrken han motvilligt sattes i lära i av sin far. Historikern och romanförfattaren Jurji Zaydan beskrev honom som en föregångare till de religiösa och pedagogiska modernisterna som verkade i slutet av 1800-talet.