Evert Taube är en av de mest kända svenskarna. Som författare är han samtidigt en av de minst kända - och dessutom en av de misskända. Taube var så framgångsrik i marknadsföringen av sig själv att personen skymmer verket. Alla vet att Taube skrev sjömansvisor, alla vet att han kunde segla och varit i Argentina som ung. Men Taube är också en av våra stora prosaister - en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. Evert Taube - Livet som konst, konsten som liv följer Evert Taube från barndomen på Vinga via hans livs många stationer: det första uppbrottet vid 17 års ålder då han rymde från Göteborg till Klarakvarteren i Stockholm, åren i Argentina som pendlade mellan framgång och misär, 10-talets Köpenhamn med vilda fester och gulaschbaroner, lärdomstiden med Albert Engström och de första prosaböckerna som skrevs under stor möda. Mikael Timm har vandrat i hans fotspår i Provence, letat efter Taubes Pan bland Liguriens berg, seglat i hans kölvatten och läst hundratals av hans brev. För Taube var livet lika viktigt som verket. Både i konsten och livet ville han göra sitt yttersta, men ansträngningen fick inte synas och inte stå i vägen för ögonblickets skönhet. Taube själv lyckades förvandla sitt liv till ett oavbrutet äventyr. Han slåss med förlagen om förskott, kastar sig in i restaurangbranschen, provar på film och blir vår första verkliga TV-stjärna. Men bakom allt detta finns en hårt arbetande, reflekterande författare. Vi möter Taube när han som ung sjöman sätter upp mål för sin konst, när han som medelålders sitter på Freden och filosoferar över livet, och när han som gammal arbetar med att avsluta sina verk. I denna biografi, rikt illustrerad med ett femtiotal fotografier och teckningar, ligger tyngdpunkten vid Taubes verk, inte minst återuppväcks Taube som prosaförfattare. Evert Taube - Livet som konst, konsten som liv visar att dikten är minst lika underbar som verkligheten. Eller är det tvärtom? Fascinerande är det i alla händelser.