Den här boken frilägger konfliktlinjerna i några av samtidens uppmärksammade kulturstrider, förknippade med namn som Zlatan Ibrahimovic, Makode Linde, Sverige­demokraterna, Anna Odell, Ship to Gaza, Lars Vilks, Pirate Bay, Spotify, Metoo, Svenska Akademien, Greta Thunberg. Den spårar statskonstens rötter tillbaka till antikens Rom, bildstridernas Bysans och de kungliga kulturrevolutioner som genomfördes av Gustav Vasa och Gustav III. Den skildrar hur dess regimer avlöser varandra under det senaste dryga seklet. Kulturen mobiliseras till försvar för nationen och den bestående ordningen, och används som sköld och vapen av mer eller mindre revolutionära identitetspolitiker. Den motiverar fördelningspolitiska och näringspolitiska initiativ, och utgör slagfält för konkurrerande tolkningar av minne och kulturarv.

"Kulturstrider & statskonst" hävdar att kulturpolitik som vardagligt förvaltningsarbete i demokratins tjänst bör bedrivas i ljuset av dess potential som politisk-­estetisk samhällskraft. Boken argumenterar för att nutidens kulturpolitiska utmaningar kräver historiska perspektiv. Den ställer frågan om kulturpolitikens uppgift, som samtidigt är dess dilemma, att kombinera kvalitetssträvan och majoritetsprincip, rentav kan utgöra en modell för demokratin?

Mikael Löfgren är författare och kritiker, kulturjournalist och föreläsare, verksam vid Nätverkstan/Kulturverkstan i Göteborg samt som frilansskribent. På andra förlag har Löfgren tidigare bl a utgivit essäböckerna "Svenska tönteriets betydelse" (1994), "Jobb" (1999) och "Sorgens globala diktatur" (2002), samt redigerat antologier om postmodernism och svenskhet, Göteborgskravallerna och Ship to Gaza. I "Inga undantag "(2015) skisserade Löfgren ett alternativt sätt att förstå det värdeskapande som äger rum i små och medelstora organisationer för samtidskonst. 2018 samlade han debatten kring Bokmässan och Nya Tider i "Ska man tala med nazister?".