I Vi ses vid världens ände fångar nederländska Miek Zwamborn omfattningen av samtidsromanen med blandning av fiktion och sakprosa för att framkalla en passionerad och rikligt illustrerad berättelse över en fascinerande värld och försvunna människoöden.

Ett ungt par gör följe i Alperna under en bergsvandring och bestämmer sig för att mötas snart igen. När han utan ett spår saknas i bergen återgår bokens berättare, oförstående inför hans försvinnande, till den rutt de vandrat för att finna honom.

Under sitt sökande stöter hon på Albert Heims livsberättelse, geologen som i slutet av 1800-talet dokumenterade de schweiziska Alperna. Hennes fysiska jakt efter sin försvunna partner vävs samman med den biografiska undersökningen av Heim.