Detta är Michael Tamelanders åttonde bok och den första som inte handlar om andra världskriget. Erfarenheterna från dessa böcker har han dock med sig när han tar sig an att beskriva de händelser som kulminerade i drabbningen vid Waterloo, Napoleons sista fältslag. Gamla frågor får sina svar och en del nya tolkningar vederläggs.
Skildringen beskriver inte bara Waterloo, utan tar läsaren genom hela fälttåget, sett utifrån såväl det franska som de engelska och preussiska perspektiven. Napoleons fältkonst, dåtidens taktik, soldaternas umbäranden och Wienkongressens vålnad, som följer befälhavarna för de arméer som närmar sig varandra utanför en hittills okänd by vid namn Waterloo: allt vävs samman i en berättelse som fascinerar både historiker och lekman. Boken är skriven på det halvfiktiva sätt som har kallats "Tamelander-dramatik", ett stilgrepp som författaren med förtjänst använde sig av i sin tidigare bok Havets vargar.
Waterloo är en verklig historia med verkliga människor, men med uppdiktade inslag som gör boken så spännande att det är svårt att lägga den ifrån sig.
Berättelsen är fängslande och vacker, ohygglig men samtidigt oemotståndlig - det är Waterloo som ni aldrig läst om det förut!