Kawamodellen – kulturrelevant arbetsterapi presenterar en ny begreppsmodell för praktisk tillämpning som är ett förebud om ett viktigt skifte i diskussionerna om teori och kultur i arbetsterapi. Professionens första påtagliga teoretiska arbete som har framträtt utanför Västerlandet tar arbetsterapin bortom dess välkända grunder i individuell autonomi och handling, i riktning mot kollektivt inriktade, ömsesidigt beroende synsätt på mänsklig aktvitet. Genomsyrad av österländska filosofiska perspektiv och världsbilder för Kawamodellen in naturen och ekologin i den rationella dialektik som tar form inom professionen.
Kawa (som är det japanska order för flod) är en modell som använder en välkänd naturmetafor som ett effektivt medium för att översätta subjektiva bilder av självet, livet, välbefinnandet och meningen i aktiviteter. Det bekanta i metaforen – för såväl terapeuter som klienter – samt att man så lätt kan uppfatta och tillämpa den gör den här modellen till ett effektivt och ytterst relevant verktyg för den tilltagande globala mångfalden av klienter. Den är också
en uppvisning av det djupgående förhållandet mellan kultur, teori och kunskap
framsprungen ur tillämpad arbetsterapi, av praktiker för praktiker, genom kvalitativa forskningsmetoder
illustrerad med fallstudier från både västerländska och österländska praktiksammanhang
utvecklad i internationellt samarbete
Kawamodellen kommer att förmå studenter, praktiskt verksamma, utbildare och forskare i arbetsterapi att förstå sin teori i ett uppfriskande, kritiskt ljus och begrunda hur de ska föra sin praktiska verksamhet och profession vidare i en mera inkluderande och meningsfull riktning.
En milstolpe för arbetsterapi!