Aurelio Zen befinner sig i Neapel. Han är i onåd hos sina överordnade, men tycker ändå att livet aldrig varit bättre. Neapel, liksom resten av Italien, är bekymrat för sin yttre image och försöker städa upp. Men olyckligtvis verkar det som om någon tar städprogrammet alltför bokstavligt. Korrumperade politiker, skumma affärsmän och framstånde mafiosi försvinner från gatorna med alarmerande hastighet.

Aurelio Zen finner att detta är mycket tråkigt, för hans intresse för sitt arbete har aldrig befunnit sig på en lägre nivå. Han skulle mycket hellre roa sig med att reda ut den röra som hans värdinnas romantiska tonårsdöttrar åstadkommit och granska deras tvivelaktiga friare närmare i sömmarna. Men Zen upptäcker till slut att även i det nya Italien av år 1990 är det vissa företeelser, framför allt då kärlek och list, som aldrig förändras.

Översättning Irja M. Carlsson