Det har sagts att människan bara kan vittna på två sätt: med blodet eller ordet. I det första fallet vittnar hon med sitt eget liv som insats; det är genom den döda kroppen som sanningen uppstår. I klassisk grekiska betecknar "martyr" (martys) just vittne.

I det andra fallet försöker vittnet uppdaga sanningen genom att ta till orda; det är genom vittnets mun som det förflutna och frånvarande återföds i det närvarande nuet. Vi börjar med två vittnen - Sokrates och Jesus - som skall ha vittnat med både blod och ord.

Vi rör oss sedan från filosofin via teologin till politiken, från vetandet via tron till makten, från Aten via Jerusalem till Guantánamo. Vem kan man tro på? Vilka kan räknas som trovärdiga vittnen?

Kring detta dilemma kretsar Michael Azars essä om vittnet och vittnesmålet. Det börjar i Paulus omvändelse och slutar i Guantanamo, DNA-analyser och självbiografier.

Michael Azar är författare och docent i idéhistoria, verksam i Göteborg. Han har givit ut sex böcker och två pjäser.