Den svenska arbetsmarknaden beskrivs ibland, lite elakt, som världens mest könssegregerade. Det betyder att kvinnor återfinns i kvinnoyrken, lyfter kvinnolöner och är organiserade i kvinnodominerade förbund. Med jämna mellanrum blossar debatten om kvotering upp, som ett sätt att komma tillrätta med bristen på jämställdhet. Men diskussionen går ofta i stå och resulterar sällan i att någonting händer i praktiken.     Efter att ha tagit del av alla argument för och emot tröttnade vi på orden som aldrig tycktes bli verklighet och bestämde oss för att göra någonting åt problemen. Vi hade varit verksamma i mediebranschen, som likt de flesta nivåer i samhället, präglas av en djup brist på genusperspektiv och balans mellan könen -- det är ett demokratiskt dilemma. Den 1 januari 1999 inledde vi ett omfattande jämställdhetsarbete på tidningen Arbetaren. Arbetet genomfördes under beteckningen "könsbalansering". I praktiken innebar detta att vi genomförde könsbalans på flera nivåer samtidigt. Ett redaktionellt, strukturellt och personellt jämställdhetsarbete iscensattes på kort tid. Reaktionerna lät inte vänta på sig. I ärlighetens namn jublade inte alla över vårt tilltag. Tvärtom. Ilskna brev från läsare och prenumeranter strömmade in till redaktionen och högljudda samtal pågick i rökrummet och runt desken. Förvånade och omskakade tvingades vi ta debatten. Den lärde oss mycket. Men den viktigaste erfarenheten var att vi visat att könsbalans är fullt genomförbart. Könsbalanseringen på Arbetaren gick långt utöver våra vildaste föreställningar om jämställdhet. Begreppet var då helt nytt i Sverige. Idag får man närmare 1000 träffar när man söker på internet.   Könsbalans har vi skrivit för att vi vill dela med oss av erfarenheterna, och framförallt metoden. En gör det själv-skrift. Efter arbetet med könsbalansering på Arbetaren kan ingen längre säga att det inte går.   Vi har velat skapa ett verktyg för alla er som är beredda att lämna diskussionen om kvotering bakom er och arbeta praktiskt med jämställdhet. Och metoderna som beskrivs kan lätt appliceras på annan verksamhet, annan diskriminering, och kan i vissa fall handla om det andra könet -- mannen. Eller bristen på män i verksamheten. Med ursprung i fackligt och feministiskt tankegods vänder sig den här boken till alla yrkesgrupper, fackklubbar och ombudsmän men också till politiska partier, chefer och styrelser, jämställdhetsministrar och statsministrar. Framförallt vänder den sig till dig som har tröttnat på gubbväldet och vad det gör med din arbetsplats. Det är med fast beslutsamhet som vi har för avsikt att föra arbetet med könsbalansering vidare. I sann klassisk feministisk anda. Lycka till!

Anna-Klara Bratt och Mian Lodalen