Metha Skogs nionde diktsamling, Avståndet från näbb till borterst hörbara läte, utmärks av lyhördhet för de röster och register som löper risk att dränkas i samtidens brus. Observationerna, som ofta är naturnära och avklarnade men inte saknar udd, förmedlas med precision och poetisk spänst.

Stundvis bara se stilla öron
Förbi näsvingar som vidgas

Lämna doftspår
På några språk

Rista någons namn
Högst uppe i en tall

Dela med andras ögon
Och den som fäller den

Stanna längre fram
Av en ren tillgivenhet

Initiera innebörd
Livnära avstånd

Inte vara ensam om
Att vara ensam

Ångra bara rätt slags fel
Göra om såsom om görs

Se vilken väg man skulle ha tagit
Och lägga sin bredvid som bredd