Jag fattar inte att jag sade det högt. Sanningen befriar inte. Den gör dig obekväm och generad och försvarslös och röd i ansiktet och skräckslagen och livrädd och sårbar. Men fri? Jag känner mig inte fri. Jag känner mig förjävlig.

Francesca börjar den nya terminen på en före detta pojkskola som precis öppnat sina portar för tjejer. Hon saknar fortfarande sina gamla vänner, och helt plötsligt har hennes mamma fått ett sammanbrott och kan knappt ta sig ur sängen. Inget blir bättre av att ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar, och hon står till sist alldeles ensam. Men kanske finns stödet där hon inte anar det.


"Personregistret hoppar ut från papperet, det finns så många olika typer och man börjar bry sig så mycket om dem. Skitroliga och skitsorgliga på samma gång. Helt otroligt bra skrivna." - Johanna Lindbäck, Bokhora