Upplysningens dialektik tillkom mot slutet av andra världskriget på den amerikanska västkusten där de tyska filosoferna Max Horkheimer (1895-1973) och Theodor W Adorno (1903-1969) levde i exil. Mot bakgrund av deras dubbla erfarenhet av nazismen och den amerikansk masskulturen utvecklar de en djupt pessimistisk tolkning av den västerländska kulturutvecklingen. Upplysningens löfte om ett utträde ur omyndighet har slagit om i ett blint instrumentellt förnuft och en lika blind underhållningsindustri. Det är en mörk bok om upplysningens självförstörelse - som samtidigt försöker håller hoppet vid liv. Upplysningens dialektik är ett av 1900-talets centrala civilisationskritiska verk och haft en stor betydelse för synen på det moderna projektet.