I den tredje delen av Finlands svenska historia behandlar Max Engman de tre språken i storfurstendömet Finland - svenska, finska och ryska. Mycket av Finlands 1800- och 1900-tal handlar om det svenska arvet - hur det förvaltades, förkovrades, förskingrades och skiftades. Det svenska språket lyckades behålla och till och med stärka sin ställning i Finland efter rikssprängningen 1809. Först i slutet av seklet blev finskan det dominerande språket i storfurstendömet. Fokus i boken ligger på den svenska och den finska mobiliseringen som parallella fenomen och på uppkomsten av det som i början av 1900-talet började kallas "finlandssvenskhet".