I Sverige har döden kallats vårt sista tabu. Vi talar sällan om den och i de flesta fall kämpar vi för att döden ska nå oss så sent som möjligt. I södra Europa är döden synlig på ett helt annat sätt: på kyrkogårdar, i dödsannonser och i otaliga monument.

Döden i Rom är på ett plan en guidebok till Roms dödsmonument, på ett annat plan är den en historiebok i det annorlunda och spännande ämnesvalet döden. Boken är kronologiskt ordnad och spänner över tidsepokerna antiken, medeltiden, barocken, romantiken och modern tid. Den röda tråden är självklart döden. Andra återkommande teman är avrättningar, begravningsritualer och dödsmonument.

Med döden som guide gör Maud Webster nedslag i varje epok och berättar om särskilda monument, martyrer, konstnärer och platser. Resan börjar i antikens gladiatorspel, där döden i allra högsta grad var offentlig. Under medeltiden, när kristendomen fått grepp om Roms invånare, bidrog det till en ny syn på döden. De vanligaste gravarna var katakomber under marken, ofta begravdes tusentals i samma tunnelsystem. Barocken kännetecknades av en hög dödlighet, av dödsstraff och avrättningar som var minst lika blodiga som morden. I samband med franska revolutionen kom giljotinen till Rom och halshuggning blev snart den generella avrättningsmetoden. Ungefär samtidigt gjorde romantiken entré dödsföreställningarna förskönades, nu längtade man bort i tid och rum.

Döden i Rom avslutas med en lista på kyrkor, katakomber och museer. Allt är rikligt illustrerat med foton och kartor, som tydligt visar vägen till platserna. Och har man inte varit i Rom tidigare, blir man definitivt lockad att åka dit!

Maud Webster arbetar som översättare, utbildare och skribent. Hon har tidigare gett ut böckerna Maffians värld (2003) och Roms vatten (2005) på Historiska Media.