"Jag skriver scheman
för dagar som inte kommer
Jag planerar fester
för vänner som inte kommer
Jag köper mat
till middagar som ingen äter
En vacker dag kanske någon märker något"
Gud inser en dag att han är själv i himlen. Plötsligt bestämmer han sig för att finna djävulen och göra upp med honom om en plan där de båda får förlåtelse för sina synder.
Samtidigt på Jorden söker en man efter hämnd på den kvinna han älskar förtvivlat, men som förått honom.
Driven av känslor och sitt poetiska språk är "Kräftorna" en bok om hämnd och förlåtelse där allt sätts på spel för njutning, tillfredsställelse och självhävdelse.
Sagt om Kräftorna:
Frigolitfisken (http://frigolitfisken.blogspot.com/2008/01/en-jvla-arg-bok.html)
"En jävla arg bok
[...]Boken är skriven under en längre period och kretsar kring två personer - "Han" och "Hon".
Där Hon lämnar honom och han dömer henne omedelbart till döden då han anser att hon förått honom.
Hatet han fylls av genomsyrar berättelsen och tar enligt mig ganska otäcka vägar. [...]Men hela boken är inte en enda långt raseriutbrott utan man bjuds även på stunder av lycka, där kärleken spirar. Dessa sidor behövs för att ge boken luft. För att inte tappa intresset. Och för att förstå.
Det är dock ilskan som är huvudpersonen i detta. Essensen av ilska och hat.
"Han" är fylld med så mycket känslor att boken nästan vibrerar när man läser den.
Jag kan inte annat än rekommendera Mattias debutroman. Köp och läs. Det är den väl värd."
Mattias Ericsons debutroman "Kräftorna - den ensammes hämnd" publicerades på Vulkan i början av december.
Textexempel ur Kräftorna
"I begynnelsen.
Blicken skapade henne
Han gav henne liv
Inte för att han tänkte på det
men utan honom hade hon aldrig funnits,
utan honom skulle hon aldrig dö.
Bara det livet hade han gett henne.
Bara han i hela världen visste något om det. Kanske skulle det fortsätta så. Allt berodde på om hon valde att möta blicken eller inte. Skapelsen fanns där i ögonblicket. För honom fanns det inget alternativ, hon måste göra det. Allting hängde på det. Hon visste inte, men för henne fanns inte heller något alternativ men utan sitt eget liv kunde hon inte leva och han skulle aldrig få röra henne. Därför var hon tvungen att möta hans blick.
Men tiden kanske inte skulle räcka till.
Månen drog ut på tiden.
Det skedde.
Hon mötte blicken.
Som om det aldrig skulle aldrig ta slut. Men bara i en så kort stund att han kunde andas.
Plötsligt stannade tåget
hon klev av.
Två blickar
En glad
Kändes som lycka
Det var allt
Allt annat hade han kvar att ge henne. Ord hon inte kunde höra, inte fick höra.
Ännu.
Han tänkte dem:
Vacker
Ett leende
en avslöjad svaghet
Rörelserna fria
Kunskap om önskan
Allt det visste jag
Innan du försvunnit på perrongen
Första gången.
Möten
MÖRKER
Första gången upprepades och mötena blev varmare.
Han kände ett hopp.
Dödat av en kyssen som gavs till mannen som stod med ryggen mot honom. Mannen som hade spänd ryggtavla.
Blickar kan skada.
Blickar gör illa fler än en.
Och visst kan blickar döda,
mer än den anar,
som vet om dess existens.
Jag ser dig
men
jag känner dig inte
Trots att vi alltid möts
Vi ser förbi varandra
Går igenom den andre
Vi lär inte känna varandra
Du ser inte mig.
Ännu ett möte mittemot varandra. Ibland möts deras blickar som i förbifarten. Kanske märker hon det.
Han gör dikter till henne i sitt huvud.
Orden vävs till meningar
Det sker för din skull
Du får aldrig se resultatet.
Men jag vill fästa dig på papperet
som på ett kort
Du vet ett sånt där du skrattar och rör dig mot mig
Plötsliga händelser.
Jag vill att orden ska förklara dig
som på ett kort
Du vet ett sånt där du ler och sitter alldeles stilla
Hennes väska välter.
Faan
Ett äpple rullar ut.
Tankarna snurrar runt.
Yrsel.
Faan
Han tappar sin rörelseförmåga. Hon tittar på honom.
Hon ler mot mig.
Förtvivlat. Men ändå. Hopp. Kan röra sig. Måste finna ord. Tar upp äpplet. Sträcker fram äpplet.
- Du kan få det.
Säger hon. Han kunde inte säga något till svar. Hon förstod inte vad det var han hade sagt. Någon slags kontakt hade etablerats. Lika viktigt som att vinna.
För honom.
Jag vill att pennan ska visa vem du är
som på ett kort
Hon tänker:
Gör jag dig nervös
Det var inte meningen
Kyss mig!
....
De bespottade
LJUS
På golvet
I mörkret
Bland skiten möttes vi
Slagna av köttet sket vi i allt
Skönhet för ett ögonblick
allt som räknades
Utan betydelse
men fullt av konsekvenser
Så möttes vi i mörkret på golvet
Utan kärlek fyllda av kåthet
Gränser sprängdes
och kuken stod
Den trängde mot djupet
för att döda
för att njuta
Njutningen var inte ren
Njutningen var bespottad
Så möttes vi i mörkret på golvet
Din röst viskade fragment
runda som bollar
rakblad
Läpparna stal tiden
men orden förblev tomma
De hördes inte
de fanns inte
Ren och vacker sex
Okända ord
Vi ville inte veta av det
Bara känna kåtheten som rann ur fittan
brann i kuken
Så möttes vi i mörkret på golvet.
Alla orden VAR tomma
JAG
KÄNDE
KÄRLEKEN
Det gjorde du med
Men det var inte jag
Du lämnade mig utanför
och sket i det jag kände
DUNKEL
-----
Fantasi
Det är dags för mig nu, att döda någon. Låta henne stå där med sin nakna kropp, i hallen alldeles nedsprutad med sperma. För en sekund sedan var jag inne i henne, nu går jag ut ur hennes hem. Hon står där blöt och tårarna rinner. Hon ville att jag skulle stanna kvar. Men jag skiter i hennes vilja. Jag går till den jag egentligen är kär i, den som jag gör allt för att behålla. Men inte är det du. Du som du tror att du är. Du är bara en som alltid stått i hallen med sperma över kroppen, eller rinnandes mellan benen när vi män går hem till dem vi älskar. Du bara älskar men får inte annat tillbaka än det kladdiga som du inte vill ska lämna dig. Det är faktiskt ditt fel att andra såras, även om det inte är du som gett något löfte. Det är sånt vi vet som står vid sidan om och sprutar ner din kropp. Men inte kommer du att dö, inte av mig i all fall. För inte har jag det modet att jag styckar den som redan står där och gråter, men det kanske vore det enda rätta att göra, så här när det är en kall eftermiddag och väggarna är kala. Jag lämnar dig åt ditt öde och din trasiga säng. Dina trasiga känslor får du själv ta hand om. Jag tänker inte befatta mig med dom. Enbart mitt inre intresserar mig, om ens det. Du ska inte förvänta dig att jag tror att jag ska få något svar mitt i all röra. Men du kan ju alltid kliva in i duschen och stå där till allt livet försvunnit från din kropp. För kanske det är vad du vill, eller hur?
Men det gick inte att hämnas, det går inte att såra henne. Det gick, men han kunde inte. Att älska. Ge upp hämnden. Precis som om han kunde ta de saker som fanns i rummet och slänga i huvudet på henne.
Jag kan inte märka dig.
Med dina egna cigaretter,
inte ens med fimparna
Han kunde lämna henne.
Men inte just nu.
-----
Förlåtelse
Att förlåta är mig förunnat. Inte den största av människorna, inte den minsta, enbart jag kan utge förlåtelse. Kanske kan jag rena mig från min synd. Kanske kan jag rädda mig, om min plan går i lås kan jag rädda mig, och människorna.
----
Att spela.
De låg med varandra. Han kunde se att hon snart nådde sitt klimax. Han kände att han snart nådde sitt klimax.
ORGASM
ORGASM
Njutning. Stilla sina sinnen. Ge lite av sig själv. Ta lite av den andra. Lyckas med tillfredsställelse?
Eller skådespeleri?
Hennes kroppssafter satt fast på honom. Han äcklades.
Kom inte hit med ditt våta kön.
Han ville inte ha mer av det mot sig. Han ville inte känna av hennes kropp, hennes kön, hennes andedräkt, henne. Hon låg där bredvid honom och log. Alldeles tyst och stilla. En total kontrast mot hennes tidigare stön och rörelser. För honom kändes det som om hon hånlog. Hånlog för att det fanns andra som fick så mycket mer än vad han fick. Kanske hånlog hon mot honom för att han inte kunde leva upp till det som hennes andra älskare kunde göra. Kunnat göra. Allt han gjort var nu bara något som hon skrattade åt som patetiskt och löjeväckande. Hon är en rationell varelse. Tillfredsställer sig själv, sina egna preferenser. Jämt.
