En berättelse om erfarenheten att efter 30 års yrkesliv i verkligheten börja studera litteraturhistoria och därmed möta den akademiska världen. Det blir en sorgesång över ett en gång älskat ämne som gått miste om status och inflytande när det alltmer förlorar förmågan att prata om litteratur.
Om Vetenskap om Läsande är en summering av en äldre, livserfaren och rimligt bildad herres, lärdomar av akademiska studier. Det blir ett vittnesmål från en fri student som inte längre har någon karriär att bevaka eller något behov av forskningsmedel.
Bokens ton är sorgesångens (ibland också pamflettens) över litteraturämnet, en gång en högaktad institution vid universiteten, men numera underordnat annan humaniora, eller förlovat med skapande svenska gubevars.
I Om Vetenskap om Läsande diskuteras vad som var viktig läsning, vad som gav utbyte och vad som inte: Tidiga möten med Dumas eller sena med Derrida.