Det blir allt mer uppenbart att vi inte längre kan förlita oss på sekelgamla motsättningar som förstå och förklara, subjekt och objekt, tanke och materia eller ens hermeneutik kontra positivism, när vi söker få grepp om vår värld. Vår tid är en post-postmodern era, i den meningen att vi nu äntligen har möjligheten att lämna alla fruktlösa science wars, alla hopplösa konflikter mellan den sanna vetenskapens väktare och den redlösa relativismens försvarare, bakom oss.
Men att denna möjlighet finns innebär inte att den har förverkligats.