Medan den moderna romanens födelse pågick i 1700-talets Europa skrevs få och ålderdomliga romaner i Sverige. Vilka estetiska val styrde utformningen av dessa romaner som faktiskt kom till? Hur starka var banden mellan moral, litterär framställning och nationalitet i den äldre svenska litteraturen, och hur påverkade det romanernas stil? Realism , verklighetsanknytning av vilket slag det än må vara, anses i regel vara det som ger romanen existensberättigande. Men i det svenska 1700-talet tycks det råda ett normsystem som säger tvärtom: den realistiska och medryckande framställningen uppfattas här som farlig och förkastlig. De tidiga svenska romanerna blir en skådeplats för kampen mellan dessa motsatta estetiska hållningar. För att frilägga de första svenska romanernas främmande estetik tar Mats Malm fasta på den äldre litteraturens behov att legitimera sig själv och upprätta sin egen auktoritet.